Hur stöttar jag mitt barn på bästa sätt? Ett forskningsprojekt om föräldraskap och idrott
Doktorandprojekt
Målet med projektet är att kartlägga, mäta och påverka de föräldrabeteenden som gör att barn upplever sig som trygga och självständiga inom den idrottsliga kontexten. Förhoppningen är att bidra till att barns upplevelse av idrott blir så lustfylld som möjligt och att fler barn fortsätter idrotta längre upp i åldrarna.
Det övergripande syftet med projekt är att kartlägga föräldrastöd i olika idrottsliga kontexter och undersöka om ökad medvetenhet kring dessa stöttande beteenden påverkar barns psykologiska utveckling och utforskande beteenden. I projektet ingår bl.a. att utveckla och validera mätinstrumentet Parental Secure Base Scale for Sport (PSBS-S).
Doktorandprojektet är ett samarbete mellan Institutionen för psykologi vid Umeå universitet och Departement of Sport and Exercise Sciences, Swansea University, Wales.
Medverkande institutioner och enheter vid Umeå universitet
En av de arenor i barns liv där föräldrar är av yttersta vikt är idrotten. Historiskt sett har forskningen om föräldraskap inom idrott fokuserat på hur föräldrar är involverade i sina barns idrottsliga resa och hur de påverkar barnens upplevelser och utveckling. Även om forskningen har gett tydliga indikationer om vilka typer av föräldrabeteenden som barn föredrar och som verkar leda till positiva resultat, är det också uppenbart att flera faktorer påverkar barns uppfattningar och de konsekvenser de får.
Till exempel beror barns uppfattningar om föräldrars beteenden på ålder, tävlingssituation (t.ex. om barnet vinner eller förlorar) och kontext (t.ex. om det sker hemma, på träning eller på tävling). Forskning har även visat att tillförlitligheten och konsekvensen i stödet är viktigare än mängden stöd som barnen får. Trots detta finns det ett glapp mellan det stöd som föräldrar upplever att de ger och det stöd som barn upplever att de får.
För att överbygga detta glapp vill vi försöka förstå det interrelationella samspel av stöd som sker mellan förälder-barn och förälder-förälder-barn. Ambitionen är att studera detta utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv och mer specifikt genom föreställningen om den trygga basen (eng. Secure base; Bowlby, 1988).
En trygg bas fungerar som ett stöd för utforskande beteenden, vilket innebär att ett barn vågar lämna sin anknytningsperson för att utforska sig själv och sin omgivning. I korthet ger den trygga basen en teoretisk grund för att förstå hur individer kan växa genom att vara anknuten till någon och som också kan förväntas vara viktigt för engagemang, självständighet och motivation inom idrott.