Forskningsprojekt
Projektet innefattar humaniora i ett strukturellt såväl som historiskt perspektiv, vid Umeå universitet samt vid ELTE universitetet i Budapest, och centreras runt ett kulturellt mångfaldsbegrepp och dess relevans för humanistisk kompetens.
Syftet är att utarbeta ett begrepp om humanistisk kompetens, en möjlighet för kulturskapande forskning utgående från humanioras kärnämnen, som formar sin omgivning samtidigt som de låter denna omgivning vara formande av sin egen verksamhet, i förhoppning om ett mänskligare samhälle.
Projektöversikt
Projektperiod:
2006-01-01 –
2010-12-31
Medverkande institutioner och enheter vid Umeå universitet
Projektet centreras runt ett kulturellt mångfaldsbegrepp och dess relevans för humanistisk kompetens. Det innefattar humaniora vid Umeå universitet samt humanistiska ämnen vid universitetet i Budapest, Ungern. Projektet vill utarbeta ett begrepp om humanistisk kompetens som skiljer ut kärnämnen inom humaniora i ett strukturellt såväl som historiskt perspektiv.
I enlighet med det perspektivet betraktar projektet konst, religion och filosofi som ämnen vilka innehåller en potentialitet till kritiskt tänkande i ett kulturellt mångfaldsperspektiv. De är inriktade på forskning och kunskap såsom inneboende egenskap mera än som en instrumentell teknik för utforskande av givna områden. Dessa ämnen är därmed kreativt skapande på ett sådant sätt att de själva måste skapa eller välja sina undersökningsområden. Det gör dem till aktiva delar i ett kulturskapande perspektiv där en beskrivande nivå inte kan avskiljas från det beskrivna, vilket placerar den kunskapande aktiviteten på en värdenivå snarare än på en rent deskriptiv nivå.
Det innebär att den kompetens projektet arbetar med framförallt är en kritisk kompetens som gör sig bäst i dekonstruktion av generella, sociala strukturer vilka ofta upplevs som en andra natur. Den dialektiska formen av denna kompetens innefattar också en rekonstruktivistisk strävan att rekonstruera det dekonstruerade i en dialektisk rörelse utan slutmål. Det innebär att den kulturskapande aktiviteten aldrig når något slutmål, annat än en förhoppning om ett mänskligare samhälle.
Projektet tar bland annat sitt inspiration från Paul Feyerabends distinktion mellan ”guided” och ”open exchange”. I ”guided exchange” finns en uppfattning om universella, generella regler och standarder som formar det material de appliceras på. Slutmålet blir förnuftigt i enlighet med dessa regler och standarder. I en ”open exchange” finns en högre grad av självmedvetenhet om att materialet formar regler och standarder likväl som dessa formar materialet. I ett sådant synsätt finns möjlighet för förändring av såväl individer som hela kulturer i friare och öppnare riktning. Samtidigt som ett givet slutmål saknas finns dock alltid möjlighet att formulera delmål och nya områden för kulturskapande forskning utgående från humanioras kärnämnen, ämnen som formar sin omgivning samtidigt som de låter denna omgivning vara formande av sin egen verksamhet.
