Forskningsprojekt Det här forskningsprojektet syftar till att ta fram en modell som ger stöd för utformandet av de regionala samverkansprocesser som ska föregå omprövningar av miljövillkoren för de svenska vattenkraftverken.
Genom en systematisk undersökning av samverkan utvecklar det här forskningsprojektet en modell som ger stöd för utformandet av de regionala samverkansprocesser som ska föregå omprövningar av miljövillkoren för de svenska vattenkraftverken. Projektet använder sig huvudsakligen av Emerson & Nabatchis analytiska ramverk för att strukturera upp och förstå centrala undersökningsområden. Genom intervjuer, platsbesök, deltagande observationer och enkäter samlar projektet in kunskap om framgångsfaktorer i de samverkansprocesser kring vattenkraft som redan påbörjats.
Forskningsprojektet är inriktat på att utveckla en modell som kan ge stöd för utformandet av de regionala samverkansprocesser som ska föregå omprövningar av de svenska vattenkraftverken. Det samlar in data genom, i) en litteraturgenomgång som identifierar och värderar framgångsfaktorer för samverkan (som också hämtar kunskap från skilda förvaltningsområden), ii) en empirisk studie av påbörjade samverkansprocesser som föregår omprövning av tillstånd för vattenkraft, iii) en fördjupad undersökning av hur berörda närbyråkrater hanterar uppgiften att harmonisera konventionella ledningsuppgifter med kravet på samverkan, iv) en identifiering av konsekvenser av hur olika politiska normer och ideal, jurisdiktioner och mandat spelar ut och påverkar prioriteringar. Dessa resultat analyseras sedan genom kvalitativ dataanalys och resultaten valideras genom dialog och workshops med berörda intressenter.
Forskningsprojektet tar sin utgångspunkt och positionerar sig i en debatt om politisk styrning och samverkansprocesser. Projektet använder sig av ett ramverk för att studera kollaborativt styre som har utformats av Emerson och Nabatchi (2015). Ramverket identifierar fyra centrala analytiska variabler. Den första är systemkontexten som innefattar politiska, juridiska, socioekonomiska, demografiska och miljömässiga förhållanden, den andra är drivkrafter (som innefattar bland annat osäkerhet, ömsesidigt beroende, och initiativ, den tredje är förändring (exempelvis: utbildning, information till politiker eller framtagande av planeringsriktlinjer). Den sista komponenten är anpassning som är det bestående resultatet av samarbetet. Relationell riskteori kompletterar Emerson och Nabatchis ramverk och ger en utgångspunkt för att begreppsliggöra och första de inblandade aktörernas perspektiv utifrån deras situerade kontext, målsättningar och värderingar, och gör det möjligt för oss att förstå hur de aktörer som är engagerade i samverkansprocesser bedömer och balanserar olika avvägningar.
Hemsida för projektet vid Göteborgs universitet kan du hitta här
Naturvårdsverkets info om de beviljade projekten i denna utlysning ”Vattenkraftens miljöpåverkan”
