Forskningsprojekt Under 1800-talet genomgår den offentliga underhållningen i Sverige både specialisering och social profilering. Artisterna fick alltmer specialiserad kompetens och teaterkonsten separeras programmässigt från annan offentlig underhållning.
Den venetianske invandraren Antonio Bartolomeo Spinacuta kallades i sitt svenska pass för lindansare, men han framträdde i 1780-talets Sverige också som balettdansör, sångare, musiker och pantomimartist. Begreppsbildningen och gränserna kring olika konstarter var annorlunda än idag. Det som nu kallas teater framfördes ofta av samma artister som annan offentlig underhållning. Den offentliga underhållningen gick sedan igenom stora förändringar under 1800-talet. I samband med denna utveckling förändrades begreppsbildningen. Ordet teater, som tidigare bara använts om själva spelplatsen, utvidgades till att också beteckna en konstart.
I detta planerade projekt studeras teaterkonstens svenska etablering ur såväl teaterhistoriskt som språkvetenskapligt perspektiv. Under tidsperioden 1750–1900 etableras teaterkonsten över hela landet och profilerar sig både socialt och konstnärligt mot annan offentlig underhållning som t.ex. akrobatik, lindans och pantomim. De olika underhållningsformerna får med tiden allt tydligare egen identitet och socialt varierad förankring. Teaterkonsten stiger under perioden i prestige och blir alltmer borgerlighetens angelägenhet. Denna etablerings- och profileringsprocess undersöks med utgångspunkt i det teoretiska begreppet kulturell modell, som fokuserar människors begreppsvärld och handlingsmönster. Här studeras dels förändringar i skilda gruppers handlingsmönster, främst artisternas uttrycksformer och åskådarnas beteendemönster, dels förändringar i begreppssystemet för offentlig underhållning. Förändringsprocesser inom den offentliga underhållningens begreppsområde analyseras utifrån kognitiv lingvistisk teori, både på ordnivå och på strukturnivå. Projektets källmaterial täcker skilda samtida perspektiv på offentlig underhållning, både utövarnas, kritikernas, åskådarnas och myndigheternas perspektiv. Integrationen av teaterhistorisk och språkvetenskaplig kompetens möjliggör både en fördjupad studie av teaterkonstens svenska utbredning ur ett samtida perspektiv och en fördjupad studie av ett begreppssystems utveckling.
Ämnen: Litteraturvetenskap, Nordiska språk
