Förskolans praktik i mötet med naturvetenskap

Projektbeskrivning

Förskolans praktik i mötet med naturvetenskap

Syfte och mål
Projektet syftar till att studera hur förskolekulturen möter de förstärkta lärandemålen i förskolans läroplan, speciellt med fokus på naturvetenskap som lärandeobjekt. Målet är att projektet ska ge kunskap om hur föreställningar om förskolan, förskollärarrollen och naturvetenskap som lärandeobjekt påverkar hur praktiken gestaltas, samt vilka faktorer som gynnar naturvetenskapliga aktiviteter i förskolans miljöer.

Frågeställningar:
1. Vilka föreställningar om förskolans uppdrag har förskolans pedagoger och deras chefer, och vad får det för betydelse för hur praktiken gestaltas?
2. Vilka föreställningar om pedagogens uppdrag i förhållande till naturvetenskap som lärandeobjekt har pedagogerna och deras chefer, och vilken betydelse har det för hur naturvetenskap som lärandeobjekt gestaltas?
3. Hur gestaltar sig naturvetenskapliga aktiviteter i förskolans praktik; d.v.s. vilka aktiviteter förekommer, vilka lärandeobjekt föreligger och vilka materiella och symboliska verktyg använder sig pedagogerna av i samband med dessa?
4. Vad kännetecknar de pedagogiska miljöer där naturvetenskap finns som ett (tydligt) lärandeobjekt och hur ser pedagogernas ämnesdidaktiska kompetens (“Pedagogical Content Knowledge”, PCK) ut?

Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv där pedagogerna i förskolan antas handla utifrån egna kunskaper och erfarenheter, men också medvetet eller omedvetet justerar sitt handlande för att möta det man upplever som verksamhetens förväntningar. I följande områdesöversikt ger vi därför en översiktlig bild av hur forskningen beskrivit förskolepedagogens roll i relation till förskolan som en kulturbärande institution, olika perspektiv på faktorer som påverkar rollens utveckling samt förskolan och dess pedagogers möte med naturvetenskap som ett lärandeobjekt.

I förskolans läroplan finns mål för barns språkliga, kommunikativa och matematiska utveckling, samt för naturvetenskap och teknik. Dessa mål förstärks nu i den revidering som förskolans läroplan genomgått. Detta projekt avser att studera hur förskole-kulturen möter
dessa förstärkta lärandemål, speciellt med fokus på naturvetenskap som lärandeobjekt.
Internationell forskning visar att naturvetenskap är ett ämnesområde som många pedagoger inom förskolan har ett komplicerat förhållande till. Pedagogerna känner sig osäkra inför vad naturvetenskap är och hur det kan integreras i verksamheten eftersom de själva har svaga kunskaper samt i många fall personliga negativa erfarenheter av den naturvetenskap de mött i sin skolgång. Slutsatsen har blivit att bristen på naturvetenskapliga aktiviteter i förskolans miljöer beror på pedagogernas skeptiska attityder till ämnet samt deras brist på kompetens att leda aktiviteter med naturvetenskapligt innehåll.
Detta projekt baseras på nya forskningsresultat som pekar på att även traditioner och attityder som verksamheten bär på spelar in och medverkar till om naturvetenskapliga aktiviteter realiseras eller inte i förskolor. Resultaten antyder att även om kompetens och positiva attityder finns, är det inte säkert att de utnyttjas. Vi utgår därför från att integrering av naturvetenskap i förskolans verksamhet måste studeras ur ett verksamhetsperspektiv där motsättningar som finns både inom verksamheten, och mellan förskolans verksamhet och andra verksamheter är av betydelse. I projektet kommer därför Engeströms verksamhetsteori användas som verktyg för att undersöka förskolans praktik i mötet med naturvetenskap. Studien utgår därmed från ett sociokulturellt perspektiv där pedagogerna i förskolan antas handla utifrån egna kunskaper och erfarenheter, men också medvetet eller omedvetet justerar sitt handlande för att möta det man upplever som verksamhetens förväntningar. I Engeströms verksamhetsteori lyfts inre och yttre motsättningar som fundamentala delar i en verksamhets utveckling. En inre motsättning i förskolans verksamhet som vi ser som speciellt intressant i det här sammanhanget är förskolans traditionella inriktning på omsorg kontra de nya förtydligade uppdraget med specifika lärandemål. En mängd studier visar att yrkesverksamma inom förskolan först och främst beskriver förskolan som en omsorgsinstitution, där lärandet finns som en aspekt men då främst i form av lärande i socialt samspel och i motoriska färdigheter. Även lärande kopplat till förskolans mål blir därmed anpassade redskap för rådande omsorgs-, lek och lärandepraktik, snarare än att utformas som en aktivitet med t.ex. naturvetenskapligt lärandefokus. En annan intressant motsättning i sammanhanget är den starka norm som finns i svensk förskole-kultur kring uteverksamhet kontra utevistelse med tydliga lärandemål. Naturen och utevistelsen ses inom förskolan gärna som en frizon som ger möjlighet till fri lek samt övning av socialt samspel och motoriska färdigheter, en plats som är garant för att det ”inte ska bli som skolan”. Här finns anledning att ställa frågor om det är så att föreställningen om natur som ett frirum där traditionella mönster bryts utgör ett hinder för att använda naturvistelser för strukturerade undersökande aktiviteter?