Vi ska utveckla ett ramverk för att förutsäga utfallet av vattendragsrestaurering inom avrinningsområden. Vattendrag är rumsligt hierarkiska och olika skalor är inbäddade i varandra som ryska dockor. Geomorfologiska och biologiska processer, former och samhällen på små skalor styrs av större landskapsskalor. Potentialen för framgångsrik restaurering på den lilla skalan måste därför ses i ljuset av geomorfologiska och biologiska processer på större skalor. Vattendrag kan delas in i processdomäner som är sträckor där särskilda geomorfologiska processer formar biologiska samhällen och geomorfologisk komplexitet kan beräknas för enskilda sträckor. Vi antar att fördelningen av processdomäner och graden av komplexitet påverkar den biologiska återhämtningen efter restaurering. Med hjälp av processdomäner förutsäger vi utfallet av restaurering inom avrinningsområden. Vi använder vattendragssträckor som restaurerats efter timmerflottning för att belysa skillnader i biotisk spridningspotential, artsammansättning och geomorfologisk komplexitet i jämförelse med ännu påverkade och opåverkade vattendragssträckor. Landskapsprocesser som relaterar till komplexitet, organismkällor och spridningsvägar studeras med fjärranalys; strand- och vattenväxtsamhällen och fisk provtas i fält. Projektet svarar på behovet av en effektivare vattendragsrestaurering för att restaurera biologisk mångfald. Vi delar resultaten med avnämare och ger råd om vattendragsrestaurering på olika rumsliga skalor.
Projektet drivs av forskare vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.