En sång för silverfisken från Silur – bevarandepraktiker som mikropolitisk dimension i modernitetens museum

Med hjälp av miljöhumanistiska/posthumanistiska teorier synliggörs olika perspektiv på och uttryck för ”natur” inom museet. Dessa aspekter utgörs här till exempel av kropp, material och nedbrytningsfaktorer. Naturen, så som den förstås i mitt arbete, ser jag som motkraft till de bevarandedrömmar modernitetens museum omfamnar. Konservatorn på museet är den som förkroppsligar erfarenhet av och kunskap om kropp, material och nedbrytningsfaktorer. Därför tar jag denna yrkeskategori som utgångspunkt för min studie.