Forskningsprojekt Dolce far niente betyder Den ljuva gör ingenting och är ett fast uttryck på italienska som också finns i många andra europeiska språk. Den här studien koncentrerar sig på hur uttrycket har använts på franska, spanska, tyska, engelska och italienska.
Det sägs att uttrycket Dolce far niente kommer direkt från latin och att det är positivt uttryk, kopplat till begrepp som rast och vila. Den här studien ska undersöka om det stämmer, och hur det kommer sig att hela Europa använder ett italiensk uttryck.
Uttrycket Dolce far niente sägs komma direkt från latin «Nihil agere delectat»[Cicero De oratore, lib. II, cap.24] eller «illus iners quidem judicandum tamen nihil agerem nihil essere» [Plinius juvenis Epistole, Lib. VIII, ep. 9] eller «et ut corpora nostra lente augescunt, cito extinguuntur, sic ingenia studiaque oppresseris facilius quam revocaveris : subit quippe etiam ipsius inertiae dulcedo, et invisa primo desidia postremo amatur»[Tacito, Agricola, 39]. Man påstår också att det är positivt uttryk, kopplat till begrepp som rast, vila etc. Denna studie ska undersöka om det stämmer och hur det kommer sig att hela Europa använder ett italiensk uttryck.
Frankrike
Den första gången som uttrycket dyker upp i Europa är året 1671. Madame de Sévigné använder det då i sina brev, och för henne är Dolce far niente uppenbarligen inte ett negativt laddat uttryck. Det blidet först med de första franska resenärerna i Italien, de som förbereder The Gran Tour: Jean Mabillon (1632-1707), en benedectiner-munk som besökte Italien 1685, Jean Baptiste Labat, domenikaner-broder, som besökte Italien 1713 och några andra. Dessa två, och många andra som följer dem, noterar att italienare är lugna, lata, ineffektiva och att det beror på klimatet; det är så varmt i Italien att knappast de går att röra sig. Så börjar en stereotyp växa fram: Markis De Sade påstår t ex att Florentinare gör sig skyldiga till alla möjliga sexualbrott, men också detta beror på klimatet . Stendhal använder begreppet Dolce Far Niente 87 gånger och representetar därmed toppen för den stereotyp begreppet uttrycker. Det är inte förvånande att de franska resenärna lägger stor vikt vid klimatet. I den franska kulturen har klimatet alltid spelat en viktigt roll som förklaring för förändringar i djur och människor. Här kan man nämna Montesquieu och Jean-Jacques Rousseau (1712-1778) men också Buffon och Lamarck. Den här delen av undersökningen är färdig.
Spanien
Få spanjorer har ägnat sig åt The Grand Tour, och väldigt få av dem besökte Italien under 1700-talet och 1800-talet. Uttrycket Dolce far niente är väldigt sällsynt i det spanska spåket och kommer inte från spanska turister i italien. Också denna del av undersökningen är färdig.
Tyskland
Denna del av undersökningen är påbörjad men ännu inte färdig. Uttrycket Dolce Far Niente är ganska frekvent använt av tyska resenärer. De använder uttrycket på grund av sina religiösa värderingar (lutheraner mot katoliker) och eftersom de anser sig präglade av en ”arbetetmentalitet” som de påstår att italienare saknar. Om detta finns det mycket material. Det bästa bevis, tror jag, kommer från Goethe som skriver: «Min kär och klock Volkman tvingar mig ibland att ha olika uppfattning. Han påstår, till exempel, att i Neapel finns 30 eller 40 tusen vagabonder. Vem ripeterar inte det tilsammans med honom? Naturligtivis, efter att jag har skaffat några informationer om Syd har jag antagit att det kan vara Nord-sätt att tänka, enligt vilket vem som inte är hemskt upptagna från morgonen till kväll är vagabonder». Allt tyder på att Svenska resenärer har samma attityd som tyskarna.
Italien
Paradoxalt nog kom uttrycket Dolce Fra Niente till Italien mycket sent, först 1819, och dessutom i en text som i själva verket är en översättning från franska. Uttrycket blev vanligt i nationalistiska perioder, i perioder när italienare försökte ”återuppta” glansen från äldre tider. ”Den nya italienaren” skulle vara aktiv, dynamisk, och patriotisk.
Ämnen: Litteraturvetenskap, Italienska språket
