Forskningsprojekt På många samhällsområden diskrimineras kvinnor i vårt samhälle. Detta projekt ställer frågor kring hur genus kan spela roll inom rättssystemet.
Under senare år har rättssystemets hantering av våldtäktsmål kritiserats. Få anmälda brott klaras upp och brottsoffer upplever sig ofta ifrågasatta.
Finansår , 2011
huvudman: Stefan Sjöström, finansiar: Brottsoffermyndigheten, y2011: 1600,
Projektets syfte är att undersöka om och i så fall hur kvinnor som utsätts för våldtäkt diskrimineras i mötet med rättsapparaten. Detta syfte undersöks genom att jämföra våldtäktsmål med fall där män utsatts för våldsbrott. Vetenskapligt har projektet betydelse för följande områden: (1) genusaspekter på rättssamhället, (2) brottsoffers upplevelser av rättsliga processer samt (3) frågan om trovärdighet i konflikter i allmänhet och rättsliga processer i synnerhet.
Våldtäkt är ett allvarligt brott och den kanske mest laddade formen för mäns våld mot kvinnor. Mörkertalen bedöms vara stora på grund av att benägenheten att anmäla är liten. Dessutom är uppklarandegraden låg, en kartläggning av BRÅ visar att år 2003 förblev 60 % av anmälda våldtäkter ouppklarade och endast 12 % ledde till åtal. Bland andra Amnesty international har kritiserat lagstiftning och den rättsliga hanteringen av våldtäkter (Amnesty international, 2008).
Det finns en omfattande forskning som är kritisk till rättssamhällets behandling av våldtäkter och andra sexualbrott (Brereton, 1997). Kritiken handlar dels om att förövare inte ställs till svars för sina brott, men också om att själva rättsprocessen innehåller ifrågasättanden och kränkningar som ytterligare förvärrar situationen för brottsoffret.
En invändning mot denna kritik är att utredning och bevisning är särskilt svårt i våldtäktsmål. Inte minst har detta anförts i fråga om mål där trovärdighet blir centralt för bedömningen. Ett problem i denna viktiga debatt är att det knappas finns någon forskning som systematiskt jämför våldtäktsmål med rättsprocesser i andra typer av brott (Brereton, 1997). Vi vet alltså inte om de problem som identifierats i våldtäktsmål är uttryck för könsdiskriminering eller om problemen har att göra med svårigheter att hantera en genuint besvärlig bevissituation.
SYFTE
Projektets syfte är att undersöka om och i så fall hur kvinnor som utsätts för våldtäkt med känd gärningsman diskrimineras i mötet med rättsapparaten. Detta syfte undersöks genom att jämföra våldtäktsmål med liknande fall där en man utsatts för våldsbrott och frågan om offrets trovärdighet är central för bevisningen. Följande frågeställningar undersöks:
• Hur bemöts brottsoffret under polisutredning och domstolsförhandling?
• Hur upplever brottsoffret polisutredning och domstolsförhandling?
• Hur bedöms brottsoffrets trovärdighet i polisutredning och domstolsförhandling?
• Vad i offrets beteende och bakgrund blir relevant för utfallet?
Vetenskapligt har projektet betydelse för följande områden:
(1) genusaspekter på rättssamhället, (2) brottsoffers upplevelser av rättsliga processer samt (3) frågan om trovärdighet i konflikter i allmänhet och rättsliga processer i synnerhet
TIDIGARE INTERNATIONELL OCH NATIONELL FORSKNING
Så vitt vi känner till finns det inga svenska studier där våldtäktsmål systematiskt jämförs med andra typer av mål med manliga brottsoffer. Med enstaka undantag verkar forskningsläget vara detsamma även internationellt. Brereton (1997) har jämfört vittnesförhör i våldtäkts- och misshandelsrättegångar i Melbourne och funnit många likheter i hur brottsoffrens trovärdighet och psykiska stabilitet ifrågasattes.
En övergripande beskrivning av den relativt omfattande forskningen om våldtäktsmål är att den är kritisk och lyfter fram problem i både polisens och domstolarnas hantering. Flera studier pekar på att domstolsprocessen inriktas mot att ifrågasätta trovärdigheten hos våldtäktsoffret (Hellblom Sjögren, 1997). Detta får till följd att offret skuldbeläggs. Sexual- och alkoholvanor liksom klädsel tas ofta upp som relevant information i domstolsförhandlingar (se till exempel Holmberg, 1994; Lindgren, 2002; Lindgren & Christianson, 1994; Tiby, 1999). Andersson (2004) har visat att det kvinnliga brottsoffrets trovärdighet i våldtäktsmål påverkas av hennes sätt att berätta, hur detaljrik berättelsen är, beteende som till exempel känsloyttringar vid berättandet men även hur hon agerat vid själva övergreppet, till exempel om hon ropat på hjälp eller försökt fly.
För att kunna fördjupa diskussionen om våldtäktsmål krävs att den placeras in i ett bredare sammanhang av forskning om rättsliga processer och brottsoffer. Flera studier pekar på att brottsoffer i allmänhet ofta har positiva erfarenheter av polisen (Doerner & Lab, 1998). Poliserna beskrivs som korrekta, hjälpsamma och sympatiska. Det finns dock också studier som lyfter fram brottsoffers negativa erfarenheter (Brathwaite & Yeboah, 2004). Doerner & Lab (1998) framhåller att det finns en risk att brottsoffer inte anmäler brott på grund av en rädsla att lidandet ska öka i samband med rättsprocessen, något vi känner igen från forskningen om våldtäkter (jfr Andersson, 2004). De pekar vidare på att brottsoffer ofta upplever en dubbel viktimisering genom att de först lider skada av brottet och därefter av själva rättsprocessen.
Burcar (2001) har intervjuat unga män som varit utsatta för rån och misshandel om hur de identifierat sig själva som brottsoffer. Hon menar att dessa manliga brottsoffer ofta tonar ner övergreppen och försöker normalisera händelsen. Likt vad vi vet om kvinnliga våldtäktsoffer är det långt ifrån självklart för de män som Burcar intervjuat att polisanmäla brottet.
TEORI
Många genusteoretiska studier av rätten har lyft fram hur kvinnor på olika sätt missgynnas av lagars utformning och tillämpning (Nicolson & Bibbings, 2000; Svensson, 1997). Ett sätt att förstå varför så få anmälda våldtäkter leder till fällande dom är att det har att göra med samhällets genusordning: kvinnor som offer för våldtäkt diskrimineras av polis och rättsväsende. Ambitionen är här att kombinera sådana perspektiv med en diskursanalytisk ansats som betonar hur rättliga avgöranden handlar om språkanvändning (jfr Andersson, 2004; Conley & O'Barr, 1998; Stygall, 1994). En för oss förebildlig studie har genomförts av Matoesian(2001), som i en diskursanalytisk ansats visat hur en ”patriarkal logik om sexuell rationalitet” uttrycks i den juridiska språkanvändningen, vilket bland annat får till följd att målsäganden diskrediteras (jfr också Andersson, 2004).
METOD
Metodologiskt bygger projektet på jämförelser mellan ett urval av fall. Den största utmaningen ligger i att hitta lämpliga jämförelsemål med manliga offer, något som kommer att kräva flexibilitet i datainsamlingsprocessen. Inkluderingskriterierna för mål där trovärdigheten är i centrum är följande:
1) Det finns en identifierad misstänkt som vidgår att han träffat offret men nekar till brott
2) Avgörande vittnes- och teknisk bevisning saknas
Givet att 141 fullbordade våldtäkter inomhus anmäldes under 2007 bedömer vi det realistiskt att hitta ett tillräckligt stort antal mål. Beträffande jämförelsemålen med manliga offer krävs ett relativt omfattande arbete med bedömningar av jämförbarhet i enskilda ärenden. Den måltyp vi primärt kommer att leta efter är misshandel. Andra måltyper som kan komma ifråga är rån som bygger på hot, olaga hot, övergrepp i rättssak och våldtäkt med manligt brottsoffer.
Rättssystemets hantering av målen undersöks genom fallstudier i tre nyckelmaterial:
1) material från polisutredningar/förundersökningar
2) material från domstolsförhandlingar
3) intervjuer
12 våldtäktsmål och 12 jämförelsemål väljs ut från, om möjligt, två tingsrätter. Hela förundersökningen inkluderas, men vad som primärt analyseras är protokoll från förhör med målsäganden. Från domstolsmaterialet analyseras tingsrättens videoupptagningar av vittnesförhör, protokoll och domar. Intervjuer genomförs med samtliga målsäganden samt ett urval av 12 professionella aktörer (poliser, åklagare, domare, advokater). Intervjuerna genomförs efter det att polisutredningen lagts ner eller dom förkunnats. För samtliga mål blir det alltså möjligt att diskutera hela processen från polisutredning till dom.
För att kunna få en djupare förståelse för varför våldtäkter så sällan leder till åtal väljs 24 polisutredningar som inte resulterat i att åtal väcks ut (12 våldtäktsmål och 12 jämförelsemål). Materialet är detsamma som för de ovan nämnda förundersökningarna.
Preliminära kontakter har tagits med en tingsrätt, en åklagarmyndighet samt en polismyndighet för att bekräfta att den gång som beskrivs för att samla in data är realistisk.
Materialet kommer att analyseras med avseende på vilka språkliga grepp olika aktörer använder, vad som görs relevant och vad som tas för givet, hur samtal överförs till text i rättsliga dokument (domar och protokoll). Intervjuerna syftar dels till att kunna diskutera alternativa beskrivningar till dem som görs i förundersökningar och domstolförhandling, dels till att få kunskap om målsägandens upplevelser av bemötande och ifrågasättanden under processen.
Projektet innehåller känsliga etiska överväganden. Vi kommer att beakta detta, bl.a. genom att enbart studera skeenden i efterhand.
Ämne: socialt arbete, rättssociologi