Forskningsprojekt Svenska elitidrottare lever under väldigt olika villkor samtidigt som de ingår i ett och samma elitidrottssystem som de senaste tre åren fått ett tillskott från regeringen om 212 miljoner kronor. Hur har denna satsning fallit ut och vad har den inneburit för den svenska elitidrottens konkurrenskraft?
Statens stöd till föreningsidrotten har under sin dryga 100-åriga historia varit primärt riktat mot barn- och ungdomar. Motiven har kunnat kopplas till folkhälsa och demokratifostran. Ett tydligt trendbrott inföll 2009 när regeringen beslutade om att inrätta ett särskilt elitidrottsmål och att avsätta 212 miljoner kronor till detta ändamål. Det här projektet syftar till att analysera denna satsning genom ”en fördjupad analys av det samlade elitstödets utformning och verkan samt övrig verksamhet som stärker idrottsutövares internationella konkurrenskraft”.
Centrum för idrottsforskning
Paul Sjöblom
paul.sjoblom@gih.se
År 2009 beslutade regeringen att 212 miljoner kronor av överskottet från Svenska Spel skulle användas till en ”flerårig samlad förbundsövergripande och behovsprövad elitsatsning”. För denna satsning uppdrogs Centrum för idrottsforskning att genomföra ”en fördjupad analys av det samlade elitstödets utformning och verkan samt övrig verksamhet som stärker idrottsutövares internationella konkurrenskraft”. Det här projektet omfattar de delar av uppdraget som fokuserade jämförande internationell forskning om nationella elitidrottssystem samt den svenska elitidrottens existensvillkor.
Analyserna av de faktorer som forskningen lyfter fram som betydelsefulla för internationell konkurrenskraft och av de problem som forskningen visar att ett ökat fokus på internationella framgångar kan medföra illustrerar tydligt att den debatt om elitidrottens mål och medel som intensifierats i Sverige på senare tid inte är särskilt unik utan tvärtom utbredd såväl bakåt i tiden som geografiskt över världen - varför det finns många lärdomar att dra. De visar också att det finns många infallsvinklar i debatten om vad elitidrott är och bör vara, varför ett samhälle bör eller inte bör satsa gemensamma resurser på elitidrott, hur system för fördelningen av dessa gemensamma resurser kan se ut, och hur effektiviteten i dessa system kan eller inte kan bedömas.
Analyserna av den svenska elitidrottens existensvillkor visar bland annat att organiseringen av elitidrotten, utifrån respektive idrottsgrens och förbunds egna förutsättningar, tycks fungera tillfredsställande. I ekonomiska frågor framkommer emellertid en viss oro hos de elitaktiva, som både efterlyser ökade resurser och ökad transparens. Vidare framkommer att de krav som ställs på de organisationer som fördelar medlen inte alls är lika höga som på dem som får pengarna. Kanske skulle högre och, framför allt, mer precisa krav på alla nivåer kunna bidra till en minskning av den osäkerhet som respondenterna vittnar om. En högre transparens i fördelningssystemet skulle också kunna underlätta en analys av de prioriteringar mellan kön, idrotter, toppidrottare och talanger som systemet uppenbarligen tillåter.
