Forskningsprojekt Resenärer vill ofta beskriva sina resor på originella sätt, samtidigt som reseberättelsen är av intertextuell natur. Påverkar destinationen hur intertextuella referenser används? Skiljer sig mäns och kvinnors texter åt i detta avseende?
Även om reselitteratur ofta kännetecknas av intertextualitet, i det att resenären förväntas känna till, relatera till och i viss mån förhålla sig till tidigare texter som beskriver området han eller hon möter, finns ofta en önskan om att skildra exklusiva och ’originella’ upplevelser. Dessa två mål, och den diskrepans som uppstår mellan dem undersöks i projektet Destinationer, del av forskningsprogrammet Främmande Nord. Jämförelser av texter skrivna av resenärer som har olika destinationer som mål möjliggör diskussioner om de intertextuella referensernas skiftande natur, samt om möjliga skillnader mellan mäns och kvinnors texter.
Reselitteratur är ofta intertextuell till sin natur då resenären förväntas känna till, relatera till och i viss utsträckning positionera sig i förhållande till vad som tidigare skrivits om det område han eller hon besöker. Samtidigt märks en önskan om att beskriva exklusiva och ’originella’ upplevelser. Dessa två mål, och den diskrepans som uppstår mellan dem undersöks i projektet Destinationer, främst från ett könsperspektiv.
Analyser av texter skrivna av män och kvinnor på resa i norra Skandinavien jämförs och kontrasteras mot hur sydligare destinationer upplevs och beskrivs. Paul du Chaillu som reste i både Afrika och Skandinavien är ett exempel, ett annat är Selina Bunbury vars nordliga resor kan jämföras med hennes besök på Europeiska platser som vanligen förknippas med The Grand Tour. Bayard Taylors The Lands of the Saracen or pictures of Palestine, Asia Minor, Sicily, and Spain (1855) och hans Northern Travel: Summer and Winter Pictures of Sweden, Lapland and Norway (1858) utgör vidare jämförelsematerial, liksom Susanna Henrietta Kents Gath to the Cedars (n. y.) och Within the Arctic Circle (1877). I samtliga analyser används beskrivningar av utomskandinaviska destinationer som referenspunkter som möjliggör diskussioner om dynamiken mellan centrum och periferi. Det är dock de nordliga resorna som är av speciellt intresse, då möjligheter finns att där etablera nya tolkningsparadigm.
Destinationer på ’utbildningsresan’: The Grand Tour var i allmänhet väl dokumenterade och texter användes av två skäl. En guidebok ledde resenären till den rätta destinationen, och litterära texter ledde honom eller henne till det känslotillstånd som ansågs höra samman med platsen. Det var på detta sätt genom skönlitteratur resenären instruerades om hur att uppnå den ’rätta’ upplevelsen. Då många av dessa platser sålunda var beskrivna uppstod ett ökat behov hos den resenär som ämnade skriva om sin upplevelse att inkludera ’originella’ skildringar. Då norden blev ett alltmer attraktivt resmål på artonhundratalet öppnades andra möjligheter för den presumtiva reseberättaren eftersom denna region var betydligt mindre beskriven inom reselitteraturen. I många fall märks en viss frihetskänsla i de nordliga reseberättelserna på grund av detta, i andra fall utgör avsaknaden av tidigare material att stödja sig på en utmaning i sig. Intertextuella referenser är relativt få; en tendens vars implikationer kommer att analyseras mer ingående. Av intresse är vilken typ at referenser som inkluderas, och hur dessa kan kontrasteras mot resenärernas reseberättelser från andra platser. Jämförelsematerialet ger också vid handen att olika typer av nordlighet framkommer i texterna. Några representationer av det norra skapas just av avsaknaden av tidigare material, medan andra illustrerar antingen ett uppehållande av tidigare bilder eller ett motstånd mot dessa. Jämförelser och kontraster kan på detta vis belysa stereotypiska beskrivningar vilka antingen influeras av eller är oavhängiga resans geografiska riktning, och på detta sätt fördjupa analyser av förhållandet mellan center och periferi.
Genusperspektivet är också av vikt för jämförelserna, då skillnader mellan resesätt, synen på vad som är farligt eller tillåtet, samt skrivstrategier har betydelse för den ’originalitet’ resenären eftersträvar (till exempel är de faror som beskrivs för att understryka det ’originella’ i resan ofta könsspecifika). Preliminära resultat tyder också på att genusskillnader influerar vilken typ av intertextuella referenser som inkluderas, samt hur de inlemmas i texten.
