Bild: Maria Göransdotter
Bild: Maria Göransdotter
Forskningsprojekt Italiensk design är kanske mest känd för Alessi, Vespa, 1960-talets antidesignrörelse och Memphisgruppens postmoderna 1980-talsestetik. Det här projektet undersöker hur en italiensk designhistoria som inte tar sin början i estetik eller föremål kan se ut: Vad händer om designhistoria skrivs från utgångspunkter av hur designandet i sig har diskuterats, utvecklats och utmanats?
Projektet syftar till att sammanföra designforskning och designhistorisk forskning, i relation till frågor och utmaningar inom samtida designande. Genom att undersöka idéer om design och dess metoder ur historiska och geografiska perspektiv på ”italiensk design”, vill vi belysa designandets historiska dimensioner och visa hur dessa aktualiseras i samtida designsammanhang. Genom analyser av publikationer, arkivmaterial, föremål, visualiseringar, utställningar och intervjuer undersöker vi begreppsliga och metodologiska kärnaspekter inom italiensk design.
Inom design situeras och hanteras olika projekt genom metoder, tekniker och processer som har utarbetats eller inlemmats i design i olika historiska och geografiska sammanhang. Designarbete är, med andra ord, historiskt format. Men i design tillämpas metoder och begrepp oftast som om dessa vore tidlösa och neutrala. När designmetoder och -processer sätts i spel, formar dessa såväl idéer om vad design ”är”, vilka problem eller sammanhang designande hanterar, och vilka resultat som rimligen kan förväntas.
Den här studien tar avstamp i en idé om att designpraktiker i Italien bär på outtalade och djupt liggande historiska föreställningar och kunskaper, som sällan uppmärksammats vare sig i designhistoria eller i samtida designsammanhang. Dessa praktiker har sällan ingått som en formell del av designutbildningar, och inte heller tydligt plockats in i de ”verktygslådor” eller ”metodbibliotek” som dagens designer använder sig av. Under senare år, har designutbildning i Italien alltmer kommit att färgas av en internationell utveckling som rör sig mot ett systematiserat och metodfokuserat förhållningssätt till design. Detta ter sig ibland som i konflikt med en italiensk designkultur som formats över tid genom att sammansmälta delar av traditionell hantverksinriktad design med en radikal, kritisk och experimenterande kunskapssökande hållning som ifrågasatt designandets begreppsliga och filosofiska dimensioner.
Vi studerar arkivmaterial i personarkiv, olika publikationer av och intervjer med italienska designer, samt artiklar i tidskrifter som Casabella, Domus, Progettare InPiù, Modo, Stileindustria och Ottagono. Detta material, skrivet på italienska, har sällan nått en internationell publik. Genom att undersöka italienska designhistorier med avseende på hur designande formats och omformats – dess metoder – är syftet att skapa designhistorier som kan bidra till att såväl belysa och som att experimentera med utvecklandet av samtida och framtida designpraktiker.
