Forskningsprojekt Hur kan medborgarna utöva demokrati i en stadsregion, dvs. där staden är funktionellt sammanlänkad med omgivande kranskommuner? Vilken typ av politiska institutioner växer fram i dessa för att hantera gemensamma frågor?
Stadsregioner består av en stad med kranskommuner, som är sammanlänkade marknader för arbete och bostäder. I projektet undersöktes konsekvenser av detta för rollen som medborgare och vilken typ av politiska institutioner som växer fram för att hantera stadsregionala frågor. Studierna genomfördes främst i Göteborgsregionen och Umeåregionen, bl.a. med enkäter till medborgare. Projektet har också utgjort grund för internationella jämförelser. I forskargruppen har flera statsvetare, en kulturgeograf och en regionalekonom ingått. Projektet finansierades av Riksbankens Jubileumsfond.
Projektets syfte har varit att undersöka vilka konsekvenser ett stadsregionalt sammanhang har för lokal demokrati och offentlig förvaltning i Sverige. I takt med tilltagande urbanisering bor allt fler i stadsregioner, som består av en eller ibland flera centralkommuner samt omgivande kommuner. Inom stadsregionerna är det vanligt att individer bor i en kommun men arbetar, konsumerar eller tillbringar sin fritid i andra kommuner. Det lokala medborgarskapet med bl.a. rösträtt och skattebetalningsskyldighet är knutet till kommunen, men nyttjandet av territoriet sträcker sig ofta utöver detta. Kommuner tillhandhåller tjänster i första hand för de egna medborgarna men får acceptera att denna service i vissa fall också nyttjas av andra. Samtidigt sträcker sig allt fler problem som kräver kollektiva lösningar utöver kommungränsen, t.ex. behov av kollektivtrafik, miljöproblem och konflikter kring hur det stadsregionala territoriet ska användas för olika ändamål. Därmed utmanas existerande kommungränser och etablerade enheter för demokrati och offentlig förvaltning. Det saknas direktvalda politiska institutioner som matchar det stadsregionala territoriet men i stället har indirekt valda kommunalförbund inrättats i åtskilliga stadsregioner. Deras ställning är emellertid svag eftersom viktigare beslut kräver medgivande av samtliga medlemskommuner. De har också svag demokratiskt legitimitet eftersom medborgarna inte direkt kan utkräva ansvar av dess beslutsfattare.
I projektet prövas antaganden i institutionell teori om mötet mellan de starka förändringstendenser som utvecklingen mot stadsregioner innebär och den tröghet som är inbyggd i de existerande institutionerna – såväl det lokala medborgarskapet som de politiska institutioner som finns i stadsregionen. Projektet har undersökt aspekter på detta i två svenska stadsregioner – Göteborgsregionen och Umeåregionen. Det gäller bl.a. frågor om politisk orientering över kommungränser inom stadsregionerna, medborgarnas territoriella identiteter, pendlingens betydelse för arbetsfördelningen mellan män och kvinnor samt förutsättningarna för mer legitima politiska institutioner. Som grund för analyserna har omfattande empiriska undersökningar genomförts. Det gäller dels en enkätundersökning till ett urval om 6000 medborgare, som besvarats av 60 procent, dels intervjuer och fokusgrupper med politiker, administratörer och pendlare i de bägge regionerna. Utöver detta har dokument och ekonomisk statistik analyserats. Genom att forskargruppen bestått av personer med bakgrund i flera discipliner har det varit möjligt att belysa problematiken både ur skilda disciplinspecifika och flerdisciplinära perspektiv. Forskarna har utgjorts av professor Anders Lidström, (projektledare), docent Niklas Eklund, professor Christine Hudson och fil dr Jessika Wide, statsvetenskap, docent Johan Lundberg, Nationalekonomi och professor Kerstin Westin, Kulturgeografi, samtliga Umeå universitet.
Uppläggningen har i viss utsträckning modifierats i förhållande till de ursprungliga planerna. Antalet undersökta stadsregioner minskades från sju till två för att göra uppgiften mer hanterlig. Dessutom genomfördes enkätundersökningen inte bara som planerat i Umeåregionen utan även i Göteborgsregionen. Det blev därmed möjligt att analysera betydelsen av stadsregionens storlek och storstadsregionens specifika drag. Valen har varit lyckosamma och bidragit till att projektet haft stort internationellt genomslag. En sista modifiering var att projektet beviljades ett års förlängning till av att deltagare genom prefekt- och ledningsuppdrag inte kom igång med forskningen så som planerats.
Undersökningens har genererat flera unika resultat som även uppmärksammats internationellt:
1. Många medborgare i stadsregionerna har en politisk orientering som sträcker sig utanför den egna kommunen och som bl.a. kommer till uttryck i intresse för politik i andra kommuner och faktisk aktivitet i sakfrågor som hanteras av andra kommuner i stadsregionen. Denna orientering är starkare i större stadsregioner samt i stadsregionernas periferi.
2. Individer boende i en viss kommun i är mer intresserade av kommunal politik i en närliggande kommun denna är befolkningsmässigt större än den egna kommunen. Detta är ett viktigt resultat vid analyser av strategiskt beteende och så kallad yardstick competition mellan kommuner.
3. Medborgarnas platsanknytning i ett stadsregionalt sammanhang har ett samband med hur länge stadsregionen funnits som begrepp eller företeelse, vilket kan tolkas som att platsanknytning kräver ”tillvänjning”. Pendlare har inte starkare anknytning till stadsregionen, något som går emot en del tidigare studier som visat att pendlare blir mer ”kosmopolitiska”.
4. Till skillnad från vad som visats i tidigare forskning är pendling i de studerade svenska stadsregionerna ingen jämställdhetsfälla utan skapar tillträde för kvinnor till en större arbetsmarknad. Däremot tenderar boende i förorter att cementera en traditionell ansvarsfördelning mellan kvinnor och män.
5. Förutsättningarna för att etablera direktvalda stadsregioner i Sverige skiljer sig åt mellan medborgarna och de politiska beslutsfattarna. Hos medborgarna finns ett utbrett politiskt intresse över kommungränser, en stadsregional territoriell identitet och positiva attityder till att bilda direktvalda stadsregionala organ. Däremot står de kommunala beslutsfattarna för en stark institutionell tröghet genom att de vänder sig mot alla förslag som skulle komma att urholka kommunernas traditionellt starka ställning.
6. Preliminära resultat tyder på att kommunala beslutsfattare agerar strategiskt vad gäller nivån på de kommunala äldreomsorgsutgifterna. Om en kommun sänker sina äldreomsorgsutgifter tenderar närliggande kommuner att följa efter och göra detsamma vilket i sin tur leder till att äldreomsorgen tillförs mindre resurser än vad som är samhällsekonomiskt optimalt. Det finns dock ingen korrelation mellan de kommunala skattenivåerna i varken geografiskt, politiskt, eller befolkningsmässigt närliggande kommuner. Resultatet är viktigt ur ett policyperspektiv då det indikerar att hypotesen om så kallat race-to-the-bottom vad gäller den totala kommunala servicenivån kan förkastas.
Projektet har haft en stark internationell anknytning. Samtliga projektdeltagare har presenterat forskningsresultat vid internationella konferenser. Vid flera tillfällen har projektet tagit initiativ till och beviljats paneler relaterade till projektets tema vid internationella vetenskapliga konferenser. Huvuddelen av genomförd och planerad publicering sker i internationella tidskrifter. En särskilt viktig insats i fråga om internationaliseringen gäller projektets roll som initiativtagare och koordinator för ett specialnummer om medborgarnas stadsregionala politiska orienteringar, publicerad i Journal of Urban Affairs (nr 1, 2018). I detta har vi samlat forskare från Sverige, Polen, Tyskland, Schweiz, Spanien och USA som har tillgång till medborgarundersökningar i stadsregioner. Numret kommer att vara banbrytande för forskning om medborgarskap i en stadsregional kontext eftersom några tidigare systematiska jämförelser av detta slag ej tidigare genomförts.
En annan viktig publikation är en artikel av Kerstin Westin om platsidentifiering och mobilitet i stadsregioner. Westins artikel visar bl.a. att mobilitet i form av pendling och flyttningsintention har ett samband med platsanknytning till bostadsort och kommun, men att tid har den största effekten – ju längre man bor på en ort desto starkare är/blir platsanknytningen. Sammanfattningsvis visar studien att stadsregioner inte behöver vara ett hot mot den lokala förankringen och anknytningen men att den territoriella skalan förändras när den dagliga räckvidden förändras.
Svenska statsvetare med lokalpolitisk forskningsinriktning har hittills i första hand studerat kommuner, medan specifika urbanpolitiska frågor hamnat i skymundan. För att i någon mån råda bot på detta har projektet initierat ett specialnummer av Statsvetenskaplig tidskrift om urban politik (utgiven som nr 4, 2017). Numret har redigerats av Anders Lidström tillsammans med Jon Pierre, Göteborgs universitet.
Även om huvuddelen av publiceringen sker på engelska och är ämnad för en internationell vetenskaplig läsekrets har vi också riktat oss mot avnämare utanför vetenskapssamhället. Ett uttryck för detta är artikeln i Vetenskapsrådets (numera nedlagda) populärvetenskapliga tidskrift Tvärsnitt och att vi medverkat vid flera konferenser för politiker och praktiker med presentationer av forskningsresultat såväl lokalt som nationellt.
