Forskningsprojekt Hur kan de vita blodkropparna, makrofagerna, veta vilka celler de måste angripa? Svaret är - en ID-bricka.
Kroppens immunförsvar har i uppgift att snabbt och effektivt känna igen och oskadliggöra främmande mikroorganismer. Det redan svåra kompliceras ytterligare av att immunförsvaret till varje pris måste undvika angrepp på kroppens egna vävnader. I annat fall uppstår autoimmuna sjukdomar och inflammationer. Vi har nyligen upptäckt att äggviteämnet CD47, som finns på ytan av alla kroppsegna celler, fungerar som en slags ID-bricka för makrofagerna. I projektet vill vi lära oss mer om hur den här mekanismen fungerar och kunna utnyttja den för att t.ex. hantera autoimmuna blodsjukdomar.
Finansår , 2003, 2004, 2005, 2006, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011
huvudman: PA Oldenborg, finansiar: VR, y2003: 200, y2004: 325, y2005: 325, y2006: 325, y2007: 700, y2008: 700, y2009: 700, y2010: 700, y2011: 700,
huvudman: PA Oldenborg, finansiar: Karriärbidrag, UmU, y2003: , y2004: , y2005: , y2006: , y2007: , y2008: , y2009: 500, y2010: 750, y2011: 750,
Kroppens immunförsvar har i uppgift att snabbt och effektivt känna igen och oskadliggöra främmande mikroorganismer som kan vara skadliga. Det är ett mycket komplext uppdrag, eftersom dessa mikroorganismer kan se ut på ett stort antal olika sätt. Saken kompliceras ytterligare av att immunförsvaret måste vara specifikt, dvs. till varje pris undvika angrepp på kroppens egna strukturer och vävnader. När immunsystemet ibland fallerar i detta avseende uppstår autoimmuna sjukdomar och inflammationstillstånd till följd.
Mjälten är ett blodfiltrerande organ, där flera olika celler som hör till immunförsvaret är strategiskt utplacerade. Här återfinns t.ex. makrofagerna, ”storätarcellerna”, som är mycket effektiva på att snabbt upptäcka och oskadliggöra kroppsfrämmande partiklar i blodet. Olyckligtvis kan makrofagerna också ställa till med en hel del skada, t.ex. om kroppens egna röda blodkroppar angrips, vid s.k. autoimmun hemolytisk anemi (AHIA), eller om blodplättar av samma anledning förstörs, vid s.k. autoimmun trombocytopeni (ITP). I båda dessa fall skapar immunförsvaret av okänd anledning en rad för makrofagerna ”aptitretande” äggviteämnen som fastnar på ytan av röda blodkroppar eller blodplättar, vilket gör dem extra känsliga för angrepp vid passagen genom mjälten.
Vi har nyligen upptäckt en hittills okänd ”bromsmekanism” som har betydelse för hur glupska makrofagerna är när de stöter på en partikel. Det visade sig att äggviteämnet CD47, som finns på ytan av alla kroppsegna celler, fungerar som en slags ID-bricka. Makrofager har förmågan att känna igen CD47 när de stöter på något i sin omgivning och på detta sätt avgöra om denna ”okända” partikel är kroppsegen, dvs. ofarlig. Om ID-brickan saknas kommer makrofagerna att mycket snabbt eliminera det ”okända”. Vi har funnit att de röda blodkroppar som immunförsvaret markerat som ”extra aptitliga” i större utsträckning klarar sig från angrepp av makrofager om de samtidigt har CD47 på sin yta — och ju mer CD47 kan aktivera makrofagernas ”bromsmekanism”, desto mindre är risken för angrepp. Vår forskning har vidare visat att beroende på hur starka dessa ”aptitretande” och ”bromsande” signaler är, kan makrofagernas förstörelsekapacitet ökas eller minskas.
I vår fortsatta forskning vill vi lära oss mer om hur den här mekanismen fungerar för att hitta sätt att minska makrofagernas benägenhet att angripa kroppens egna komponenter. Det är svårt att trycka hårdare på makrofagernas ”bromspedal” genom att öka mängden CD47 på kroppscellernas yta, men vi tror att vi kan nå samma effekt genom att på konstgjord väg framställa och använda något som liknar CD47 och därigenom kunna trycka lite extra på makrofagernas bromspedal i samband med autoimmuna blodsjukdomar eller vid kronisk inflammation. Innan vi kan göra detta i praktiken behöver vi dock lära oss mer i detalj hur denna bromsmekanism fungerar.
