Bild: Ulrika Bergfors
Doktorandprojekt på Designhögskolan vid Umeå universitet.
Ojämlik behandling och diskriminering av människor på grund av olika egenskaper sker inte bara på en mellanmänsklig nivå. Den manifesterar sig också i utformningen av utrymmen, föremål och grafik. Design är därför en del av de strukturer som antingen privilegierar eller undertrycker människor utifrån deras kön, sexuella läggning, ekonomiska omständigheter, hudfärg och ursprung, tro, förmågor och andra aspekter.
Min personliga bakgrund i feministisk aktivism inom designområdet leder min väg i kritiskt tänkande i relation till design. Feminism är inte bara en motreaktion och ett sätt att stå emot undertryckande samhällsstrukturer. Den ger också praktiska lösningar och alternativ. Intersektionell feminism erbjuder en bred vision för rättigheter för alla kroppar, identiteter, röster och synpunkter, eftersom den undersöker skillnaderna mellan människor och strävar efter att stärka konstruktionen av mer rättvisa framtider.
I min forskning utforskar jag feministiska metoder som har en potential att leda till sätt att omforma designdisciplinen, antingen genom designpraxis eller genom de- och re-konstruktion av institutioner som designutbildningar eller designmuseer. Jag intresserar mig särskilt för så kallade protestarkiv som grovt uttryckt kan beskrivas som levande utrymmen för utbyte, jämlikhet och frigörelse. Protestarkiv har som ambition att ge föremål nytt liv, och deras strukturer representerar en chans för kuratorer och institutioner att förstå deras praxis som feminist, antirasist, antihegemonisk och dekolonialt tänkande.
I mitt arbete undersöker jag hur ett intersektionellt feministiskt sätt att samla in och kuratera design kan leda till innovation. Ett nytänkande där normer, värde och funktionalitet definieras till förmån för inte bara användare utan också för alla människor som är involverade i en produkts. Dess design, produktion, användning, reparation, återanvändning, bortskaffande och återvinning. Istället för att vara medlöpare i förtryckande system, så är min förhoppning att exempelvis designmuseer kan understödja olika former av förtryck av människor, djur och miljö.
