Forskningsprojekt I projektets undersöks hur människans förhållande till miljö och natur gestaltas i skönlitteratur från 1960-talet och framåt av författare med urfolksbakgrund från Sápmi, USA och Australien. Under perioden uppstod en modern, skriftlig urfolkslitteratur. Temat olika verklighetsförståelser är centralt. Skönlitterära texters gestaltningar av kolliderande verklighetsuppfattningar och syn på människans förhållande till natur, samt plats i universum, analyseras med perspektiv från kritisk literacy.
Syftet är att undersöka skildringar av människans förhållande till naturen i texter av författare med urfolksbakgrund. Ett centralt tema är skillnader mellan en modern västerländsk syn på människans förhållande till naturen och urfolks traditionella världsbilder och verklighetsförståelser. Detta undersöks i en komparativ studie av urfolkslitteratur från Sápmi, USA och Australien från 1960-talet och framåt. I studien används teorier från forskning om urfolk, ekokritik och literacy. Projektperioden sträcker sig från januari 2020 t.o.m. december 2022.
Efter andra världskriget uppstod den rumsliga vändningen, ”the spatial turn”, inom humaniora och samhällsvetenskaper. I analyser av kontexten framhävs att det fanns en misstro mot ”stora berättelser” om framåtskridande och civilisatoriska framsteg. I denna jordmån uppstod nya sociala rörelser och idéer som manifesterats i framväxten av postmodernism, postkolonialism, ekokritik och marginaliserade gruppers alternativa berättelser. Denna utveckling utgör en bakgrund till etableringen av forskningsområdet geokritik, ”geocriticism” (Westphal 2011). Ett centralt tema inom geokritik är undersökningar av representationer av platser i olika medier och genrer. Westphal, som är en av pionjärerna inom forskningsområdet, betonar vikten av att relatera platsskapande till tid, samt att platser kan vara såväl verkliga (”real”) som imaginära (”imaginary”). En central utgångspunkt är att representationer i exempelvis litteratur, konst och film, alltid är imaginära i den bemärkelsen att de är ”re-presentationer” som färgas av de kontexter de tillkommit i. Vidare innebär det att representationerna måste ”läsas” och tolkas för att bli meningsfulla. Det är bakgrunden till att literacy är ett centralt tema i projektet.
En av de grupper som bidragit till framväxten av nya berättelser, som bygger på en ny slags literacy, under senare decennier är urfolk. Medan berättelsen om de moderna västerländska samhällena baseras på en literacy som polariserar natur och kultur, har urfolk skapat motberättelser kopplade till urfolks traditionella livsstilar och världsbilder. Den franske sociologen Bruno Latours beskrivning av en splittring mellan natur och kultur som karakteriserar moderna västerländska samhällen har fått stort genomslag (Latour 1993). Enligt denna beskrivning har människor i västerländska samhällen en instrumentell syn på naturen, vilket medfört att naturen ses som en resurs som människan kan utnyttja. En följd av detta är förändringar av natur och miljö åstadkomna av människor. Dessa förändringar fångas upp av begreppet antropocen, ”människans tidsålder”, som betecknar en historisk epok då mänsklig påverkan i grunden förändrat naturen med klimatförändring och miljöförstöring som följd (Crutzen & Stoermer 2000).
Under de senaste årtiondena har en ny litterär genre uppstått – antropocenberättelser – med underavdelningen dystopier, som skildrar världar där klimat och miljö förstörts i grunden. Men, ekologisk hållbarhet är också ett tema som fått ny aktualitet på grund av dagens diskussion om global uppvärmning. I denna situation med konkurrerande berättelser, som bygger på olika sätt att läsa världen, bidrar urfolks litteratur och konst till framväxten av en diskurs som i grunden är kritisk till den syn på natur och miljö som präglat de moderna västerländska samhällena (Adamson 2001, Adamson 2014). Ett nytt område inom ekokritisk forskning har växt fram med fokus på urfolks traditionella sätt att läsa världen (Adamson & Monani 2017). Idéer om ekologisk hållbarhet och social rättvisa kopplade till kritik av miljöförstöring och klimatförändringar har fått genomslag även politiskt. År 2008 antogs en lag i Ecuador som tillerkänner berg, träd och floder juridiska rättigheter (Hernandez 2016). År 2011 presenterades dokumentet Universal Declaration of the Rights of Mother Earth på en konferens i Bolivia och året dessförinnan antogs lagen Law for the Defense of Mother Earth. Ett annat exempel är en lag som antogs i Nya Zeeland 2012, som ger floden Whanganui samma rättigheter som en juridisk person. Bakgrunden till dessa lagar är att urfolks syn på naturen som levande och sammanlänkad med andra livsformer har fått genomslag.
I de reviderade läroplanerna från 2017 framhävs kopplingar mellan digitalisering, literacy och multimodalitet, vilket återspeglas i nya publikationer med ett utbildningsvetenskapligt fokus (Blikstad-Balas 2018, Edvardsson, Godhe & Magnusson 2018). Digitaliseringens och multimodalitetens betydelser för lärande är en central fråga för skolan och samhället i stort. Dock är literacy ett begrepp som förgrenar sig i ett flertal områden med olika fokus. Det planerade projektet kommer att särskilt fokusera på förgreningarna kritisk literacy, ”critical literacy” och etisk literacy, ”ethical literacy”. Ethical literacy aktualiseras mot bakgrund av kopplingar mellan ekokritik och nya sociala rörelser inom fältet ”miljö och rättvisa”, ”environmental justice” (Adamson 2001, Glotfelty 2014).
Bakgrunden till att kritisk och etisk literacy är centrala begrepp är nya tolkningar av ”kompetens” och ”meningsskapande”. I grundskolans nya läroplan är ”förmåga” ett centralt begrepp. Men, hur ska innebörden i termen ”förmåga” tolkas? Projektet knyter an till senare års forskning om literacy med fokus på betydelsen av att kunna tolka representationer av världen, att kunna läsa världen, för att kunna förstå vad som står på spel då olika berättelser om människans förhållande till natur och miljö debatteras som vår tids ödesfråga. En utgångspunkt för projektet är att literacy är en förmåga som möjliggör läsningar av världen i olika medier, genrer och texttyper.
I engelskspråkiga länder förekommer begreppet ”ecocritical literacy”. I USA till exempel används begreppet ”Indigenous ecological literacies” för att beteckna en form av literacy som utmanar moderna västerländska sätt att se på människans förhållande till natur och fauna (Adamson & Monani 2017, 10). Ekokritisk forskning har under de senare decennierna växt till ett etablerat forskningsområde i de skandinaviska länderna. Exempelvis har ekokritiska perspektiv använts i analyser av barnlitteratur (Goga et al. red. 2018). Dock saknas forskning som kombinerar ekokritiska perspektiv med literacy-forskning. Det nya med det planerade projektet är att en sådan koppling görs och att ramen för denna teoretiska inriktning är den gren av forskning om literacy som har critical literacy som tema. Temat ethical literacy aktualiseras genom projektets fokus på urfolks traditionella världsbilder och livsstilar, som marginaliserats i samband med framväxten av moderna västerländska samhällen i vilka naturen ses som en resurs som människan kan tämja och utnyttja. Detta går stick i stäv med urfolks traditionella synsätt som inbegriper att natur, fauna och kosmos ses som levande väsen som människan är beroende av (Adamson 2001, Adamson 2014, Adamson & Monani 2017).
Projektet syftar till att undersöka hur alternativa sätt att läsa världen gestaltas i ett urval texter av författare med urfolksbakgrund från Europa, USA och Australien från perioden efter 1960- talet. Det europeiska materialet består av samiska texter. Den samiska litteraturforskaren Vuokko Hirvonen påpekar att den samiska litteraturen fick ett genomslag på 1970-talet (Hirvonen 2005). Det samiska materialet utgörs av texter från tiden för detta genomslag till nutid. Inom amerikansk forskning om urfolkslitteratur används begreppet ”Native American Renaissance” för att beteckna det uppsving för amerikansk urfolkslitteratur som tog sin början på slutet av 1960-talet (Lukens 2017, Lundquist 2004, Whitson 1999, Wiget red. 2012). Begreppet ”Aboriginal literature”, aboriginlitteratur, används i en antologi från 2008 (Heiss & Minter red. 2008). Under senare årtionden har urfolkslitteratur blivit ett forskningsområde i USA och Australien som integrerats i ekokritisk forskning. Projektet syftar till att bidra till att den samiska litteraturen blir en del av det material som ingår i detta forskningsområde.
Ett centralt begrepp är som nämnts literacy. Projektet kommer att analysera olika sätt att läsa världen, dels i den dominerande berättelsen som format den västerländska moderna civilisationen, dels i motberättelser som baseras på urfolks traditionella livsstilar och världsbilder. Undersökningens utbildningsvetenskapliga fokus ligger i att det bidrar till forskning om temat literacy som lyfts fram i läroplaner som ett centralt innehåll i undervisning och som en viktig kompetens för barn, unga och vuxna. Undersökningen har ett geokritiskt fokus såtillvida att representationer av platser kommer att undersökas utifrån temat ekokritik, med fokus på vad urfolkstexters representationer ställer för krav på literacy. Frågan vilka förgreningar inom fältet literacy som är relevanta för att skolan ska kunna erbjuda modeller för hur världen kan läsas är central. Detta tema undersöks genom en komparativ analys av urfolkslitteratur som skapar motberättelser till det moderna västerländska narrativet som enligt Latour baseras på en polarisering mellan natur och kultur.
Projektledaren, Anne Heith, har publicerat ett stort antal artiklar om samisk litteratur och kultur. År 2018 publicerades monografin Laestadius and Laestadianism in the Contested Field of Cultural Heritage (Heith 2018a). Anne Heith har medverkat i ett internationellt projekt tillsammans med forskare från olika länder som skriver om den australiensiska urfolksförfattaren Alexis Wrights roman Carpentaria. Projektet avslutades med att volymen Indigenous Transnationalism: Alexis Wright’s Carpentaria publicerades av det australiensiska förlaget Giramondo Publishing (Heith 2018b).
Resultatet av forskningen ska publiceras i en monografi open access och i tryck. Den tänkta målgruppen är blivande och yrkesverksamma lärare. Därutöver kommer projektet att presenteras under arbetets gång på seminarier och konferenser, samt i workshops och nätverk. Projektledaren är medlem av nätverket ENSCAN, The Ecocritical Network for Scandinavian Studies, som kommer att utgöra ett forum för utbyte av idéer och rön under projekttiden. Projektet har en referensgrupp med framstående forskare inom urfolksforskning och ekokritisk forskning: professor Harald Gaski, Tromsø Universitet, expert på samisk litteratur och kultur, professor emerita i samisk litteratur Vuokko Hirvonen, Sámi Allaskuvla, Sámi University of Applied Sciences, Kautokeino, Dr Tony Hughes-d’Aeth, University of Western Australia, expert på ekokritik och australiensisk urfolkslitteratur, professor Philip Mead, Melbourne University, expert på australiensisk litteratur och ekokritik, samt Dr Peter Minter, University of Sydney, forskare och docent i urfolksstudier och poetik. Under arbetets gång finns det möjligheter att presentera projektet på universiteten i Sydney, Melbourne och Perth.
Adamson, J. (2001) American Indian Literature, Environmental Justice, and Ecocriticism. Tucson, AZ: University of Arizona Press.
Adamson, J. (2014) “Cosmovisions: Environmental Justice, Transnational American Studies, and Indigenous Literature,” G. Garrard (red.) The Oxford Handbook of Ecocriticism, Oxford & New York: Oxford University Press, 172–187.
Adamson, J. & S. Monani (2017) “Introduction: Cosmovisions, Ecocriticism, and Indigenous Studies”, J. Adamson & S. Monani (red.) Ecocriticism and Indigenous Studies: Conversations from Earth to Cosmos. N. Y. & London: Routledge, 1–19.
Blikstad-Balas, M. (2018) Literacy i skolan. Lund: Studentlitteratur. Crutzen, P. J. & E. F. Stoermer (2000) “The ‘Anthropocene.’” International
Geosphere-Biosphere Program Newsletter 41, 17–18.
Edvardsson, J., A.-L. Godhe & P. Magnusson (2018) Digitalisering, literacy och multimodalitet. Lund: Studentlitteratur.
Glotfelty, C. (2014) “Preface,” G. Garrard (red.). The Oxford Handbook of Ecocriticism. Oxford: Oxford University Press, ix–xii.
Goga, N. et al. red. (2018) Ecocritical Perspectives on Children’s Texts and Cultures: Nordic Dialogues. Cham: Palgrave Macmillan.
Heiss, A. & P. Minter red. (2008) Anthology of Australian Aboriginal Literature.
Montreal & Kingston, London, Ithaka: McGill-Queen’s University Press.
Heith, A. (2018a) Lars Levi Laestadius in the Contested Field of Cultural Heritage: A Study of Sámi and Tornedalian Texts, Northern Studies Monographs, Umeå: Kungliga Skytteanska Sällskapet & Umeå Universitet.
Heith, A. (2018b) “Indigeneity and Whiteness: Reading Carpentaria and The Sun My Father in the Context of Globalisation”, L. Ng (red.), Indigenous Transnationalism, Giramondo: Artarmon, NSW, 93–117.
Hernandez, A.: “Defending Mother Earth in Bolivia”, Cultural Survival June 19, 2016: https://www.culturalsurvival.org/news/defendoing-mother-earth-bolivia, 15 november 2018.
Hirvonen, V. (2005) “Literature”, U.-M. Kulonen, I. Seurujärvi-Kari & R. Pulkkinen (red.), The Saami, Helsingfors: Finska litteratursällskapet, 199–203. Latour, B. (1993) We Have Never Been Modern. Cambridge, MA: Harvard University Press.
Lukens, M. (2017) “Native American Literature”. Oxford Research Encyclopedia of Literature. DOI: 10.1093/acrefore/9780190201098.013.584.
Lundquist, S. (2004) Native American Literature. New York & London: Continuum. “Universal Declaration on the Rights of Mother Earth.” World People’s Conference on Climate Change and the Rights of Mother Earth: http://therightsofnature.org/universal- declaration/ 1 mars 2019.
Westphal, B. (2011) Geocriticism: Real and Fictional Spaces. N. Y. &
Houndmills, Basingstoke: Palgrave Macmillan.
Wheeler, B. (2013) A Companion to Australian Aboriginal Literature. Rochester, N.Y.: Camden House.
Whitson, K. J. (1999) Native American Literature. Santa Barbara, Denver & Oxford: ABC-CLIO.
Wiget, A. red. (2012) Handbook of Native American Literature. N. Y. & London: Routledge.