Inom miljökemin studeras antropogena substansers källor och emissionsprocesser, distribution i miljön och samhället, omvandlingsreaktioner, reningstekniker och kopplingar till effekter i såväl miljön som för människan. Området omfattar såväl tillämpade frågeställningar som grundvetenskapliga inklusive metodutvecklingar i laboratorium som ute i fält. Miljökemin har starka kopplingar till exempelvis biologi, geologi, medicin och teknikvetenskaper.
Bakteriesamhällenas sammansättning ger viktig information om störningar i havsmiljön.
Klimatförändringarna kan få negativa effekter på Östersjön. Det oroar forskarna inom EcoChange.
Biomassa från alger omvandlas till plast som används i lampor och förpackningar.
Vanligt förekommande PFAS-ämnen svåra att fånga upp när de väl spridits till miljön, visar ny avhandling.
Projekten inom Företagsforskarskolan ger viktig kunskap om avfallsförbränning inför framtiden.
Andriy Rebryk har utvecklat ett sätt att screena för potentiellt skadliga ämnen i havsmiljön.
Intensiv fritidsbåtstrafik påverkar bottensediment, musslor och ostron rapporterar Havsmiljöinstitutet.
PARC är ett nytt gigantiskt forskningsprojekt finansierat av EU, med över 200 partners från 28 länder.
Ett kompetenscentrum bildas för samarbete om utfasning och hitta alternativ till miljöfarliga PFAS-kemikalier.
Det speciella med tekniken SPEARS är att den tar bort organiska föroreningar från sedimenten utan att muddra.
Christiane Funk och Venkata Krishna Kumar Upadhyayula har valts ut på lista över hållbar forskning.
Forskare vid Umeå universitet ska pröva en saneringsmetod utvecklad av NASA:s Kennedy Space Center, USA.
Kemiprofessor Christiane Funks artikel om bioplaster har invalts i en specialutgåva i Trends in Plant Science.
Mirva Niinipuu visar att de undersökta kolens kapacitet att avskilja organiska vattenföroreningar var låg.