Svampar med parasitisk livsstil orsakar sjukdom och död

I Umeå studerar vi svamporganismer i en mängd olika sammanhang - som stabila och enkla modellorganismer för att belysa cellulära processer, som producenter av kemiska föreningar vilka används inom industri och medicin (till exempel antibiotika), som invånare av olika ekosystem, och som infektiösa agens som orsakar sjukdom hos växter, djur och människor.

Svampar är evolutionärt sett nära släkt med djur. Dessa eukaryota organismer bor i de flesta områden på jorden - från djupt vatten till torra öknar, till och med i mag-tarmkanalen hos högre djur som en del av mikrobiotan.

Forskare har identifierat cirka 100 000 olika svamparter, men det finns förmodligen mer än 1,5 miljoner arter.

Svamporganismer kan växa som hyfer där enskilda celler bildar ett mycel. Jästsvampar växer som enskilda celler för att bilda diffusa biomassor. Majoriteten av svampar är saprobiska och växer på sönderfallande organiskt material och är på så sätt essentiella för återvinning av biomaterial. Andra svampar bildar viktiga symbioser, till exempel mycorrhizae som är en del av rotsystem, där de levererar näringsämnen till växten.

Vissa svampar har en parasitisk livsstil och växer på levande organismer för att orsaka sjukdom eller död. Flera tusen växtpatogena arter är kända och flera hundra arter orsakar sjukdom hos människan. Mänskliga mykoser påverkar i huvudsak immunkompromitterade individer. Dessa infektioner är ofta svåra med hög sjuklighet och dödlighet. Ineffektiv diagnostik och terapi med toxiska biverkningar uppmanar oss att studera svamparnas patogenitet och att utveckla bättre svampdödande läkemedel.