I sina naturliga omgivningar erfar de flesta djur stora variationer i tillgången till näring. För att de ska kunna överleva svältförhållanden måste djur kunna modulera metabolism och beteende utifrån hur mycket näring som finns. När näringstillgången är god måste de till ex. kunna lagra energi för senare bruk.
Under en lång tid har man vetat att metabolism och tillväxt hos däggdjur styrs av hormoner vars utsöndring regleras av nivåerna i blodet av livets byggstenar, aminosyror, fettsyror och socker. De här hormonerna avgör, vid en viss tidpunkt, i fall det finns en netto förbrukning eller lagring av energi. Den viktigaste formen i vilken energi lagras under en längre tid är som fett. Många av hormonerna som styr metabolism reglerar därför hur fort fett lagras eller förbrukas. Exakt hur de gör det vet man dock inte.
Hos människan anpassades hormonsystem som styr metabolism under de många tiotusen-tals år när folk levde som jägare/samlare. Man tror att behovet då av mekanismer som förhindrade att folk konsumerade för mycket var relativt litet. I dagens västerländska samhällen där tillgången till mat för många är i stort sett obegränsad duger inte dessa mekanismer och många personer får i sig mer energi än de förbrukar. Denna obalans har bidragit till en snabb ökning av antalet människor som lider av fettma och associerade sjukdomar som Typ-II diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. Den här ökningen vållar redan nu stora problem för vårdsystemen i länder i Nordamerika och Västeuropa. Problemen förväntas sprida sig till många andra länder framöver. Det finns därför ett stort behov av att utveckla strategier för att förhindra eller behandla fettma. En förståelse för de molekylära mekanismerna som styr fettmetabolism och ätandet kommer med största sannolikhet att underlätta utvecklandet av sådana strategier.
Under senare år har det visat sig att de hormon systemen som styr metabolism och ätande är mycket gammalt, evolutionärt sett. De finns inte bara hos däggdjur utan också hos evertebrater inklusive genetikernas favoriter, bananflugan Drosophila melanogaster och nematoden Caenorhabditis elegans. För att kunna förstå hur tillväxt och metabolism styrs hos djur har vi isolerat mutanta C. elegans-maskar i vilka de här processerna är defekta. Genom att identifiera generna som är muterade, och genom att studera proteinerna de kodar för hoppas vi kunna upptäcka universala mekanismer som fungerar i såväl maskar som människor.
Som ett led i detta arbete har vi identifierat en gen som behövs för att fett ska kunna samlas på rätt ställe i en cell. I alla djur lagras fett i specialiserade celldelar som kallas för lipidgranulat. Vi har hittat en gen, tat-1, som behövs för ansamling av fett i lipidgranulat. Vi undersöker närmare hur TAT-1 proteinet fungerar.
