Oliver Billker Lab

Att förstå hur malariaparasiter överförs utgör en av nycklarna till att förhindra att sjukdomen sprids. Eftersom överföring är nära kopplad till sexuell reproduktion är det också kärnan i hur parasiterna utvecklas genom att blanda om sina gener. Hur Plasmodium-arter skiftar mellan värd och vektor och hur de använder signaler från sina värdar till brunstsynkronisering och reproduktion har alltid fascinerat mig.

Dessa biologiska frågor driver fortfarande mycket av mitt arbete, men jag inser också att svar kommer lättare, desto bättre vi kan konstruera parasitens genom. Tillsammans med mina kollegor vid Wellcome Sanger Institute, Julian Rayner och Marcus Lee fortsätter vi därför att investera kraftigt i ny teknik som börjar avslöja genfunktioner i malariaparasiter i aldrig tidigare skådad skala. Vi är angelägna om att dela dessa verktyg och resurser i stor utsträckning, eftersom vi inser hur användbara de kommer att vara för att förstå sjukdomen och hitta nya mål för läkemedel och vacciner.

Efter att ha tillbringat en stor del av de senaste åren med att designa och driva en DNA-teknisk pipeline är vi glada över att PlasmoGEM-projektet har producerat vektorer för radering av nästan hälften av alla Plasmodium berghei-gener. Det är nu lätt att göra ett stort antal mutanter, var och en identifierad genom sin egen molekylära streckkod. Viktigt är att streckkoder tillåter oss att screena mutanter för specifika fenotyper och det glädjer oss att tänka på alla nya möjligheter detta skapar.

För att identifiera nya genfunktioner kombinerar vi ofta muterade parasiter med en mycket detaljerad analys av alla deras transkriptioner, proteiner eller proteinmodifieringar. Med våra medarbetare har detta gjort det möjligt för oss att hitta en masterregulator för sexuell utveckling och myggöverföring, och att definiera en ny väg som reglerar många viktiga händelser i parasitens livscykel.

Läs mer på the Billker lab