Vad innebär det att vara tillsammans med en annan person, när den andre inte är en annan, utan en AI? Eller när den andre är en människas avatar i ett virtuellt rum?
De kunskaper som finns inom Interpresence Institute sätter fokus på människans förmåga att vara i ett gemensamt nu med andra människor, interpresence, och att det finns unika processer som endast sker i interpresence, och de har att göra med dem mest grundläggande mäskliga sociala förmågan. Så den senaste utvecklingen inom AI, där människor kan vara i samtal med AI på ett nytt och överväldigande sätt, den innebär att kunskapen om det mänskliga mötet blir extra betydelsefull. Till en börja med kallar vi upplevelsen av att vara med AI för Pseudo-Interpresence, eftersom det inte finns ”någon annan där”. Och en av de mest aktuella frågorna är hur detta kan implementeras ansvarsfullt, särskilt för utsatta grupper, som personer med psykisk ohälsa, unga och intellektuellt funktionshindrade. Men här finns också grundläggande frågor, som hur pseudo-interpresence kan förstås neurovetenskapligt, och därmed ge mer kunskap om neurala grunden för vi-skapande, psykologisk närhet och ömsesidighet.
