FemHum

Språkvetenskap

Maria (Mia) Svensson – fraseologi, bildligt språk, dubbla betydelser, ordlekar, stereotyper och kollokationer

Maria (Mia) Helena Svenssons forskning är förankrad i fraseologi. Från möjliga vägar att definiera typer av flerordsuttryck har hon via olika kategorier (såsom idiom och kollokationer) ofta hamnat i bildligt språk. När bildligt språk är i fokus är metafor och metonymi grannar som ofta besökes. Hon har då stött på tvetydighet och dubbla betydelser. Sedan är steget inte så långt till ordlekar. Ett ställe att söka efter konkreta exempel på ordlekar av olika slag är publikationer med skämt och humor, och plötsligt finner hon sig vara humorforskare. När hon så läser sagda publikationer hoppar stereotyper – t.ex. om vad som uppfattas som manligt eller kvinnligt – upp och biter henne i näsan. Skämt där ord för män och kvinnor ingår är tydligt polariserade, vilket märks i de ordkombinationer (kollokationer) som används, och så är hon tillbaka där hon började, i flerordsuttrycken. Sedan är det bara att gå varvet runt igen.

Läs mer om Maria (Mia) och hennes forskning.

Hanna Söderlund, lektor i svenska (humor, makt och kön)

Hanna Söderlund har undersökt hur makt och kön förhandlas fram genom humor i studiosamtal om skidsport på SVT och i tv-programmet Parlamentet. I humor kan man nå en stark maktposition när andra också skrattar åt en skämt. I Hannas forskning syns tendenser att kvinnliga komiker eller skidexperter möter motstånd när det handlar om att ta sig in i samtalet och få respons för sina skämt. Kvinnorna har alltså svårare att framstå som såväl kompetenta som humoristiska i sina yrkesroller än männen på tv. Känslan av gemenskap som uppstår männen emellan är något som kvinnorna tycks gå miste om.

Hanna har också undersökt hur funktionsnormativitet förhandlas fram i samtal samt hur humor används i feministiska broderier som postas i sociala medier.

Läs mer om Hanna och hennes forskning.

Karin Milles, professor i svenska vid Södertörns högskola (språk och kön, sociolingvistik, kreativt skrivande)

Karin Milles anlägger oftast ett feministiskt och genusvetenskapligt perspektiv på sina forskningsfrågor. På senare år har hon framför allt intresserat sig för hur feminister använder språket för att driva sina frågor. Två aktuella projekt handlar om feministisk broderiaktivism och om pronomenbruk i skolan. Hon har tidigare haft ett projekt om hur samtalsmetoden Killmiddag kan skapa en mer inkluderande manlighet.

Milles forskning har rört såväl nutida språkarbete - som när feminister använder det normkreativa pronomenet en i stället för man – som hur rösträttskvinnorna för hundra år sedan lärde sina medsystrar mötesteknik.

Hon har publicerat artiklar som handlat om hur feministiska nyord som slidkrans och klittra kan vidga kvinnors sexuella handlingsutrymme. Dessutom har hon bland annat publicerat en handbok i hur man kan tala och skriva jämställt, samt en lärobok om språk och kön.

Fysikdidaktik

Maria Berge, lektor inom naturvetenskapernas och teknikens didaktik (humor, normer och fysik)

Maria Berge forskar på humor i olika fysiksammanhang. Att lära sig fysik handlar om att lära sig ett ämnesinnehåll, men också att lära sig att delta i en specifik social och kulturell verksamhet. Fysikskämt berör vem som ges plats, vilket ämnesinnehåll som får fokus, och vilka arbetssätt som används. Hennes analytiska verktyg är konversationsanalys, diskursanalys och pragmatism.

Fysikskämt beskrivs ofta som torra men vid en närmare analys av studenter och lärare går fler mönster att urskilja, såsom att fysikern ofta stereotypiseras som intelligent, nördig och endimensionell och att fysik som ämne är svårt att lära sig. Ett vällevererat fysikskämt får avsändaren att framstå som kunnig eftersom fysikhumor inbringar viss status. Likaså kan humor få någon att framstå som okunnig. Med andra ord så är fysikhumor nära knutet till makt i fysiksammanhang.

Läs mer om Maria och hennes forskning.

Pedagogiskt arbete

Katarina Kärnebro, lektor i pedagogiskt arbete på Pedagogiska institutionen.

Katarina intresserar sig för hur humor och skämt används för att vidmakthålla traditionella genusordningar i skolmiljö. Hon har i sin avhandling Plugga stenhårt eller vara rolig? undersökt hur gymnasielever på det manligt kodade fordons- och transportprogrammet samtalar med varandra för att iscensätta identiteter och förhandla om normer och makt.
Studien bygger på en etnografiskt orienterad samtalsanalys samt elevintervjuer med både pojkar och flickor i fyra olika klasser.

Resultaten visar att språkpraktikerna på fordons- och transportprogrammet kännetecknas av att vara konfronterande, direkta och skämtsamma, och att dessa bidrar till att vidmakthålla stereotypa föreställningar om maskulinitet och heterosexualitet. Skämtandet användes i syfte att skapa en djärv och självständig identitet på individ- eller gruppnivå. En del i detta var att formulera skämt på gränsen till det socialt vedertagna, och sexistiska och homofobiska skämt förekom därför ofta och ansågs som extra roliga. De elever som hade hög status i praktikgemenskapen använde gärna elever med lägre status som måltavlor för sina skämt. Dessa verbala attacker kunde sällan ifrågasättas eftersom de då bortförklarades som skämt. Eftersom skämten skapades kollektivt och byggde på samarbete var det också svårt för lärare att peka ut vem som var ansvarig när skämten tog en viss riktning. Skämtandet uppfattades mestadels som något positivt av eleverna då det skapade en känsla av gemenskap, men kunde alltså också bidra till att skapa hierarkier mellan eleverna på dolda sätt.

Sammantaget visar studien att språkpraktikerna på fordons- och transportprogrammet bidrog till att skapa normativa förväntningar ifråga om kön, sexualitet och social klass. Dessa förväntningar påverkade elevernas handlingsutrymme i praktikgemenskapen på påtagligt negativa sätt, och svårigheter uppstod särskilt för de elever som ville satsa på skolarbetet.

Läs mer om Katarina och hennes forskning