Roland Häggkvist

Roland Häggkvist

BildPer-Håkan Lundow

Roland Häggkvist tillträdde som professor i diskret matematik vid Umeå universitet 1989 och kvarstod i den tjänsten fram till sin pension 2017. Han studerade under Gabriel Andrew Diracs ledning i Århus, Danmark med Hans Wallin vid Umeå universitet som formell handledare. Han disputerade på sin doktorsavhandling med titeln On Factors and Cycles in Graphs and Digraphs vid matematiska institutionen i Umeå 1977.

Efter att ha arbetat vid Cambridge, Rutgers och Waterloo återvände han senare till Sverige och hade befattningar vid KTH och Stockholms universitet innan han kom tillbaka till Umeå 1989 som en av en grupp professorer finansierade inom ett statligt program för att stödja utvecklingen av informationsteknologi.

En utmärkande aspekt av Rolands forskning var hans tidiga användning av datorstödda beräkningsmetoder inom grafteori, ett angreppssätt som var relativt nytt vid den tiden. Rolands inflytande i detta avseende kan fortfarande ses i en del av hans studenters arbete, i synnerhet inom forskning som involverar storskaliga beräkningar som har utförts med stöd av resurserna vid High Performance Computing Center North (HPC2N) i Umeå.

Roland handledde två doktorander i Stockholm och tolv i Umeå i en rad ämnen inom diskret matematik, från grafteori och designteori, till samspelet mellan diskret matematik och statistisk fysik.

Roland hade ett stort kontaktnät med många tillresta forskningsbesök till Umeå. Forskargruppen som han byggde upp i Umeå har haft kopplingar och forskningssamarbeten med matematiker från många delar av världen. Bland de mest frekventa medarbetarna var bland annat Pavol Hell, Herbert Fleischner, Amanda Chetwynd, Andrew Thomason, Bela Bollobas och David Daykin.

Förutom sina många artiklar om grafteori och kombinatorik, bidrog Roland också med välciterade bidrag inom statistiska metoder och algebra. Det mest välkända forskningsbidraget från Roland som bär hans namn är den så kallade Caccetta-Häggkvist-förmodan [1] som gjordes tillsammans med Louis Caccetta. Förmodan säger att varje enkel riktad graf med n hörn och grad minst r har en cykel med längd högst n/r avrundat till närmast större heltal. Roland skrev också en väl mottagen och inflytelserik bok om bipartita grafer med tillämpningar tillsammans med Armen Asratian och Tristan Denley [2].

[1] L. Caccetta and R. Häggkvist. On minimal digraphs with given girth. Congressus Numerantium, XXI, 1978.

[2] A. Asratian, T. M. J. Denley, R. Häggkvist, Bipartite graphs and their applications, Cambridge University Press, 1998.