Forskargrupp
Molekylära mekanismer som styr genreglering hos magsårsbakterien Helicobacter pylori
Hos cirka hälften av jordens befolkning är magsäcken infekterad med den så kallade magsårsbakterien Helicobacter pylori. De flesta får inga symtom men bland de som är infekterade utvecklar cirka tio procent magsår och 1 procent får magcancer. Om infektionen inte behandlas med antibiotika fortgår den under hela livstiden.
Förmågan hos H. pylori att fästa till magslemhinnan är essentiellt både för att etablera en infektion och för att den ska kunna fortgå. För att fästa till magslemhinnan använder bakterien särskilda proteiner, så kallade adhesiner. Dessa finns på bakteriens utsida och känner igen och binder till särskilda molekyler på magslemhinnan. Den två adhesiner som är mest studerade hos H. pylori är BabA och SabA. BabA gör att bakterien kan fästa till blodgruppsantigener i frisk magslemhinna och SabA proteinet gör att bakterien kan binda till sialinsyra (sialyl-Lewis x/a antigener) som finns i inflammerad magslemhinna.
För att H. pylori ska kunna orsaka en livslång infektion måste den kunna anpassa sig till olika förändringar som sker i magsäcken under infektionen. Ibland behös SabA och under vissa förhållanden behövs lägre nivåer av SabA. Vi vill, på molekylär nivå förstå hur bakterien anpassar sig till olika situationer. För detta har vi valt SabA adhesinet som modellsystem för att i detalj studera hur uttrycket av SabA justeras relativt olika faktorer i dess omgivning och relativt infektionens förlopp. Exempel på faktorer kan till exempel vara pH eller faktorer associerade till inflammation. Vi kombinerar expertis inom H. pylori-genetik med molekylära och biokemiska metoder, vilket ger oss möjlighet att studera molekylära detaljer med hög upplösning som bidrar till anpassning.
Bakteriella extracellulära vesiklar (BEVs) hos H. pylori och värdcellsrespons
Vi är också intresserade av de vesiklar som bakterier avknoppar från sin yta, så kallade bakteriella extracellulära vesiklar (BEVs). BEVs ser ut som små bubblor och består framför allt av yttermembran från bakterien, men inneslutna i BEVs hittar man t ex periplasmatiska proteiner. BEVs knoppas kontinuerligt av från bakteriens yta men när bakterien utsätts för stress, avknoppas fler och större BEVs. BEVs från H. pylori kan transportera molekyler och sjukdomsassocierade faktorer till cellerna i magsäcken. Vi är intresserade av den respons som uppstår i magcellerna i kontakt med H. pylori-BEVs men vi är också intresserade av att ta reda på hur H. pylori-BEVs kan skydda H. pylori-bakterien från olika antimikrobiella faktorer som utgör ett hot mot bakteriens överlevnad.