Från båtar till bakterier: Visioner om hållbara matframtider
Mat är en viktig och komplex fråga som påverkar allt och alla på vår planet. Kan design bidra till att bygga om de ohållbara matsystem som bryter ned våra ekosystem? Med en rad designverktyg till hands kokade kokade studenter vid Designhögskolan ihop en serie mer rättvisa och hållbara matframtider.
Illustrationer av Julian Mathieu visar olika scenarier i ett spekulativt designprojekt som utforskar mer-än-mänskliga designmöjligheter.
Bild:Julian MathieuVårt globala nätverk av sammanlänkade matsystem står inför en mängd utmaningar, såsom hunger, brist på vatten, matsvinn och klimatförändringar. De skadliga konsekvenserna av våra matsystem är inte bara miljömässiga, utan också sociala, ekonomiska och politiska, vilket ofta framkallar ojämlikheter och orättvisor bland olika grupper av människor och andra jordiska varelser. Under det årliga Hot Team-projektet utmanades studenter från kandidatprogrammet i industridesign att använda design som ett verktyg för att tänka ut nya sätt, och nya världar, i människans relationer med mat.
BFA-studenter förbereder sin grupps utställning för Hot Team-kursen om matframtider.
Bild: Jens Persson“Det handlar om att föreställa sig en framtid som skiljer sig från hur vi lever idag och att designa inom den framtiden. Normalt sett i ett designprojekt tänker du på hur du kan lägga till några fler tegelstenar till ett befintligt hus. I den här kursen bygger vi verkligen ett nytt hus”, säger Zeo Löwenhielm, BFA3-student.
En spekulativ designresa över haven
Med sina egna erfarenheter av att tillaga och äta mat som utgångspunkt började studenterna utforska hur de själva var sammanflätade med det globala “matindustriella komplexet”. Genom hands-on prototyper, alltid i kontakt med olika typer av material, gav sig studenterna ut på en serie parallella spekulativa designresor.
BFA-studenten Zeo Löwenhielm demonstrerar sin grupps spekulativa designscenario under Hot Team-utställningen.
Bild: Jens PerssonEn sådan resa var med båt. Zeo Löwenhielms team föreställde sig en dyster framtid efter den imaginära stora hungersnöden 2052. För att inspirera designstudenter att leva som jämlikar inom framtida ekosystem utformade de en designutbildning för året 2078. Den ett år långa kursen äger rum på en båt som driver från kontinent till kontinent, vägledd endast av de stora havsströmmarna.
På båten lär sig studenterna att leva tillsammans i ett slutet system genom att tillämpa hållbara metoder för livsmedelsproduktion, energiutvinning och avfallshantering. De resande studenterna utövar “planetär vård” på stränderna, reven och ismassorna som båten stöter på längs resans väg. Utbildningens fokus ligger på att designa för mer-än-mänskliga aktörer inom olika bionätverk runt om i världen.
Ett flytande labb för alternativa matsystem
I detta spekulativa scenario anländer båten också till ett antal etablerade stationer, kallade “Guiding Stars”, där studenterna välkomnas av erfarna planetära vårdare, utbildade i de lokala ekosystemen. Varje år, när kursen närmar sig sitt slut, utmanas resande studenter att skapa en ny “Guiding Star”-station någonstans i världen. Här uppmanas de att, i samarbete med lokala samhällen, utforma nya designmetoder som kan bidra till ekologisk återupbyggnad,
Båten är ett radikalt experiment som blickar mot framtidens designutbildning
zeo löwenhielm
En sådan tänkt plats ligger i norra Japan, där studenterna söker återställa en skogs ekologiska balans. En bambuart hotar den inhemska floran och faunan, och invånarna fruktar att den invasiva växten kommer hämma den biologiska mångfalden. Därför har den lokala regeringen beslutat att hugga ner bambun. Men de svampar och bakterier som normalt bryter ner bambu överlever inte i detta kallare klimat, så studenterna behöver hitta sätt att använda bambun eller transportera den till en annan region.
Zeo Löwenhielm förbereder modellen för projektet om hållbart bambuskogsbruk i norra Japan.
Bild: Jens PerssonI det föreslagna scenariot står studenterna inför två alternativ: de kan stanna i skogen och utforska hur bambun kan samexistera med det lokala ekosystemet, eller så kan de transportera bambun till en närliggande bioregion och studera hur den kan vara användbar där. Studenterna måste väga för- och nackdelar och överväga konsekvenserna av sina designbeslut för miljön och samhället. Scenariot illustrerar komplexiteten och mångfalden i de designutmaningar som studenterna kan ställas inför, där de ständigt måste anpassa sig och innovera för att skapa mer hållbara och harmoniska matframtider.
“Båten är ett radikalt experiment i designutbildning. Till skillnad från det konventionella sättet att lära sig design, där studenter är begränsade till en fast plats och potentiellt avskilda från verkligheten i de kontexter de designar för, erbjuder båten ett annat perspektiv. Allt som studenterna konsumerar och producerar på båten är lokalt framtaget och lokalt distribuerat, vilket minimerar avfall och maximerar effekt”, säger Zeo Löwenhielm.
”Studenterna designar inte för ekonomisk vinning, utan för mer-än-mänskliga ideal på de platser de möter längs vägen. Båten är ett levande labb, där design inte är ett ändamål i sig själv, utan ett medel för att utforska och omskapa världen”